För några dagar sedan blev jag stoppad på stan när jag var ut med min son. Det var en äldre dam som frågade mig om vad jag tyckte om barnfattigdomen i Sverige. Hon fortsatte prata innan jag han svara och talade om att barn i Sverige inte kan åka på sommar semester när de har sommarlov. Att det var så hemskt att de inte fick åka till Liseberg åtminstone en dag på sommaren. Att det var så synd om dessa barn som kom tillbaka till skolan och ibland fick ljuga om att de varit på semester fast i själva verket varit hemma.
I mitt yrke träffar jag ofta på fattigdom. Riktig fattigdom. Jag har varit i länder där de inte alltid är en självklarhet att det finns mat på bordet, om det finns ens något bord. Jag har sett barn i min sons ålder (2,5 år) som går flera kilometer för att hämta vatten till sin familj. Barn vars leksaker består av en tygbit och en gammal navkapsel. I vissa fall gamla granater som lämnats kvar från ett krig som inget barn kan förstå.
Ställen där de inte ljuger om att de varit på semester utan deras lögn är att de bara släpper in oss gäster i ett rum i sina hus. Det är det enda rummet som de har råd att värma upp på vintern. Eller att de har en parabolantenn utanför sitt hus för att visa att de har pengar, men antennen har ingen mottagare eller sladd.
Den stora skillnaden mellan dessa människor jag besökt och oss i Sverige är att de visar upp en outtömlig gästfrihet, men det är något jag kommer skriva om senare. Nu är det svenskars syn på fattigdom vi pratar om.
Hur blir det ett mått på fattigdom, att vi inte kan åka till Liseberg varje sommar. Det jag undrar är var svenskar definition egentligen är på fattigdom. Varken jag eller min sambo är höginkomsttagare och vi har inte överdrivet mycket pengar över för att kunna åka på flådiga semestrar varje år eller för den delen åka dit vi vill alltid. Men vi kallar oss inte på något sätt fattiga. Det handlar ju bara om att göra det plånboken tillåter. Vi bor ju i ett av världens vackraste länder med sevärdheter som är helt gratis oftast finns runt husknuten. Är det vår begynnande brist på fantasi som gör att vi mäter välfärd i vilka resor man gör på sitt sommarlov eller vilka spel man har till sitt X-box.
Vi bör nog lyfta blicken lite från vårt naiva sätt att se på världen. Jag har sett det och upplevt det på väldigt nära håll och blir besviken på vår mycket naiva inställning till omvärlden. Vi har det väldigt bra i Sverige. Det finns mycket lite vi kan klaga på. Detta gör vårt samhälle mycket sårbart, se bara vad som hände i Norge, det kunde lika gärna ha varit Sverige. Hemska tanke.
Silverfallen i Lerdala utanför Skövde. Helt gratis och underbart vackert.
Barnen hade riktigt roligt. Mycket vatten att kasta pinnar och stenar i.